Jag har skrivit här på forumet om min pojkvän som missbrukar amfetamin. Och det har nu eskalerat otroligt mycket och jag är rädd för mitt liv, speciellt om jag står på mig och säger att han inte ska ta mer amfetamin – nu blir jag riktigt jävla arg snart.sa han idag. Så jag kan liksom inte rädda honom från amfetaminet. Det snurrade i mitt huvud idag VEM ska jag kontakta som kan ta in honom nånstans…
vi var och handlade nu idag han boxade till en grej där och väl framme i kassan så började han gorma högre och högre, jag sa -tyst !! Men väl ute så skrek han ALLT han hade -”JÄVLA FITTHoRA!!!!” Folk ryckte till och jag var rädd att han skulle hoppa på nån.
sen plötsligt efter ett långt tag på promenaden hem så blev han glad och pratade för sig själv och skrattade. Man vet aldrig när det svänger liksom .. och jag förstod att jag måste göra nånting, idag. mest för att det är ohållbart vad ska hända härnäst liksom ? I början av veckan eller när det var,så högg han en kniv i badrumsdörren och skar sig. Jag fattar ju också att jag måste göra nåt.
han har en j ä t t e stor( tycker jag iallafall) klump av amfetamin nästan som en knytnäve så han tar ju hela tiden eftersom det finns tillgängligt
han bryr sig inte om att jag blir rädd , att jag säger ”tänk på den du lever med!”han drar in i näsan så fort jag vänder ryggen till. Han bryr sig inte och jag ser den gamla ”Johan” komna tillbaka den som är helt gränslös aggressiv och våkdsam mot sin flickvän ,det fysiska våldet mot mig har inte återkommit än, men det är väl bara en tidsfråga skulle jag tro.
Så därför undrar jag nu :jag ska på ett samtal idag med min terapeut. Jag orkar helt enkelt inte låtsas och säga att det är bra jag kommer säga att det inte är bra och då är frågan : Kan jag säga det här till henne?!? Vad kan komma att vidtas för åtgärder? Jag målar upp en bild i huvudet att nån fler kommer in i rummet och jag sitter där och gråter för det kommer jag nog göra och det är en mottagning som tillhör psykiatrin i en storstad, och sen säger dem att jag måste flyttas till ett skyddat boende eller vad har dem för skyldighet att göra med en kvinnlig patient som ,vad ska man säga far illa av sin pojkvän?? Jag måste hålla detta hemligt för mina föräldrar och jag vill absolut inte flytta från min älskade lägenhet jag bara bott i i två år!!! Vet nån vad som skulle hända om jag berättade min situation för min terapeut??
